Skogsbeten

Skogarna betades under lång tid i Sverige för att skilja djuren från marken där människorna odlade och skördade. Betesdjuren fick röra sig fritt i skogen under hela sommaren. Numera finns endast mindre skogsbeten kvar och vanligen är de inhägnade precis som andra betesmarker.

Skogsbeten skiljer sig från andra typer av naturbetesmark. Trampet, betningen och dynga från betesdjuren tillför skogsbetet kvaliteter som saknas i obetad skog. Art- och växtsammansättning i dessa områden omfattar arter knutna till betesmarker, andra ljuskrävande arter samt skogsarter. Skogsbeten är en viktig länk mellan de öppna hagarna och den slutna skogen.

Barrträd är vanligast, men lövträd och lövbuskar finns också i varierande omfattning. Typiskt är att träden har olika ålder och växtsätt. Det är ofta glest mellan träden i skogsbetet. Träden har inte kalavverkats, men man har brukat skogen med plockhuggning för att täcka behov av virke och ved för gården eller byn.