Ängs- och betesmarkerna tillhör våra allra mest artrika naturmiljöer och är hem åt hundratals växter, svampar, insekter och andra djur. Dessa marker är en levande del av vårt kulturarv med tydliga spår av generationers hårda arbete med bland annat stenmurar och odlingsrösen.
Förändrad markanvändning och djurhållning har lett till att mängden ängs- och betesmarker minskat drastiskt. När betesdjuren minskar i antal växer markerna igen, och andra marker har planterats med skog. Det har fått konsekvenser för de arter som är knutna till ängs- och betesmarker och som är beroende av de livsmiljöerna.
Ett flertal av naturtyperna i EU:s förteckning av livsmiljöer riskerar att försvinna, till följd av att ängs- och betesmarkerna minskar.
För att vända trenden behöver andelen ängs- och betesmarker öka. Restaurering och vårdande/stärkande av dessa livsmiljöer är otroligt viktigt för att kunna återskapa de värden som gått förlorade.