Hagarna i Nya Dala-Stenåsa har en lång historia av öppna ängs- och betesmarker med enbuskmarker, lövskogsdungar och stora odlingsarealer. De höga biologiska värdena är kopplade till många olika livsmiljöer, till exempel alvar, kalkgräsmarker, kalkfuktängar och rik- eller extremrikkärr. Historiskt sett har områdets karaktärsdrag varit en nästan trädlös gräshed, men under 1900-talet växte området igen i flera delar och där finns idag ett i huvudsak ungt trädskikt. Området är viktigt för biologisk mångfald och är även en viktig del av regionalt värdefulla gräsmarker inom grön infrastruktur.
Den sårbara naturtypen kalkgräsmarker (6210) är känslig för igenväxning, därför är röjning av vegetation som orsakat igenväxning högsta prioriterade åtgärd för att utöka arealen av kalkgräsmarker. Tidigare genomförda röjningar i området har resulterat i att en rik flora har utvecklats. I området förekommer även naturtypen fuktängar (6410) som vanligtvis har en rik förekomst av örter och som därför gynnar flera olika pollinatörer. Tyvärr har arealen av fuktängar kraftigt minskat samt fragmenterats. I projektet kommer röjning av igenväxningsvegetation utföras i både kalkgräsmarker och i fuktängar. Dessutom kommer bete återupptas.
I området finns den sällsynta svartfläckiga blåvingen Maculinea arion (VU) (habitatdirektivet) som söker sin föda i området och är beroende av öppna marker. Här finns även den smalbladiga lungörten Pulmonaria angustifolia (EN) som är en allvarligt hotad art som behöver dessa torra och kalkstensrika ängar för satt överleva. Förhoppningsvis kommer projektets åtgärder gynna båda dessa arter.
