Meny
I Natura 2000-området Skärgårdsreservaten ingår det ett antal större öar, Lacka, Sävö, Långö, Ringsö och Hartsö.
Hartsö är den sydligast belägna, permanent bebodda ön i Skärgårdsreservaten och den bildar en utpost mot den verkliga ytterskärgården. Landskapet är småkuperat med Hargberget (40 m ö h) i väster som en av skärgårdens högsta punkt. Österut sänker sig landmassorna i havet och övergången karakteriseras av ytterskärgård med hundratals öar, kobbar och skär. I södra delen av Hartsö Lund ligger ett större klapperstensfält. Den västra delen är barrskogsdominerad där hällmarkstallskog omväxlas med gran- och blandskogar och sumpskogar. Området är påverkat av skogsbruk. Öns odlingslandskap är unikt med stora ytor av öppna betesmarker blandat med mycket betad skog och slåtterängar. Det finns spår av hamling på flera äldre träd. Söder om huvudön Hartsö ligger Enskär som består av en kuperad och småskalig åkermark med igenvuxna betesmarker där en restaurering pågår. Natura 2000-området är värd för en stor mångfald av vattenmiljöer, allt från exponerad sand och hårdbottnar till grunda skyddade vikar och avskurna laguner. Många av livsmiljöerna är viktiga lek- och uppväxtplatser för fiskar och ger livsmiljö för flera sällsynta alger som raggsträfe (Chara horrida) (NT). De senaste åren har särskilt vårlekande rovfiskarter som gädda och abborre uppvisat reproduktionsstörningar.
Ringsö är den största av Skärgårdsreservatets många öar. Den är genom en stor vik, Västerfjärden, uppdelad i en nordlig del och en sydlig del. Kännetecknande för ön är de många nord-sydgående bergryggar med mellanliggande sänkor.
På Lacka bedrivs än idag jordbruk med slåtter och bete. Den långa jordbrukskontinuiteten på ön avspeglas i landskapet som genomkorsas av gamla åkrar, ängsmark och betesmark. Även spår av forna tiders lövtäkt går att se på gamla träd. Nyhamling har påbörjats och många unga lindar och hasselbuskar tuktas nu av naturvårds och kulturmiljöskäl. Av samma anledning bedrivs nu också slåtter på delar av den gamla ängsmarken. Ängsrester och betesmark har i ganska stor utsträckning förbuskats och restaureringsinsatser behöver göras för att bevara viktiga kultur- och naturvärden.
På Sävö är landskapet småbrutet med åkrar och tidigare ängsmarker lokaliserade till dalstråken och de äldre betesmarkerna förlagda till berg, kullar och skogsmark. Medelålders ekar pryder kantzonerna mellan berg och de forna ängsmarkerna och åkrarna. Även mycket grova träd förekommer och andra trädslag som lind, ask och tall. På södra Sävö finns välbevarade rester av ängsbruk och lövtäktsbruk. Naturvårdande återhamling av gamla träd och nyhamling av främst unga lindar har genomförts under det senaste decenniet. Även slåtter har återupptagits. I skogen som har tydlig betesprägel dominerar tall med ett markant inslag av ek i anslutning till bebyggelsen. Stränderna är omväxlande, ofta låglänta alaskkärr eller betade strandängar. På öns västra sida finns låga klipphällar och branta berg. Platsen har också stor betydelse för fågellivet. Flera arter som finns med i fågeldirektivet förekommer här, såsom havsörn Haliaetus albicilla (NT), fiskgjuse Pandion haliaetus, skräntärna Sterna caspia, fisktärna Sterna hirundo, silvertärna Sterna paradisaea, nattskärra Caprimulgus europaeus och höksångare Sylvia nisoria (VU). Under de senaste åren har flera sjöfågelarter minskat i skärgården, delvis till följd av predation av mink Mustela vision.
Detta är ett av de största Natura 2000-skärgårdsområdena längs kusten och det är därför av stor betydelse, även på europeisk nivå. I kombination med traditionell skötsel av jordbruksmarken skapar detta höga värden för biologisk mångfald. Platsen är utpekad som av riksintresse för naturvård.
Anledningen till att Skärgårdsreservaten ingår i projektet LIFE RestoRed är att vi noterat att ytterligare bevarandeåtgärder måste genomföras för fuktängar med blåtåtel eller starr och trädklädd betesmark för att behålla den gynnsamma bevarandestatusen på lång sikt. Planerade åtgärder innefattar bland annat stängsling, röjning av igenväxningsvegetation och frihuggning av stora tallar.
