Meny
I Sankt Anna skärgård ligger Djursö. Här finner vi ett mosaiklandskap med barr- och lövskog, rikligt med ädellövträd samt åkrar, öppna betesmarker och strandängar.
Djursö har mycket höga naturvärden. Öns strandängar är betydelsefulla för födosökande vadarfåglar, på kalkrika gräsmarker växer en mängd olika örter och i hagmarkerna finner vi mäktiga gamla ekar och andra ädellövträd vilka hyser ett myller av liv. Arter som kan lyftas fram lite extra är två speciella leddjur, hålträdsklokrypare Anthrenochernes stellae (NT) och läderbagge Osmoderma eremita (VU), vilka båda räknas som signalarter. Det vill säga arter som fungerar som indikatorer för att hitta biotoper med höga naturvärden. Läderbaggen är en upp till tre centimeter stor skalbagge med en vackert brunglänsande sköld och en doft som påminner om aprikos. Denna kräsna skalbagge lever endast i träd som är över 200 år gammal, då s.k. mulm bildats inuti.
Hålträdsklokryparen är ett spindeldjur som precis som namnet antyder lever i gamla, levande, ihåliga lövträd. Arten sprider sig mellan olika träd genom att haka fast sin skorpionlika klor i andra insektsarters ben. I miljöer där man finner hålträdsklokryparen och läderbaggen vet man att det lever ett anmärkningsvärt stort antal av andra hotade insekter, lavar och svampar, så även i Djursös trädklädda gräsmarker och betade skogsmiljöer. Den höga biodiversiteten är en av de viktigaste anledningarna till att bevarandeåtgärder behövs.
Djursös värdefulla natur hotas idag av bland annat igenväxning och för att bevara öns värdefulla träd och dess flora och fauna planeras det att stora delar ska hävdas bättre, antigen via bete eller slåtter. Andra åtgärder som planeras är att vissa träd ska hamlas och andra veteraniseras. Veteranisation av träd görs för att yngre träd snabbare ska få viktiga strukturer som annars endast äldre träd besitter.
