Meny
Tåkenön med angränsande öar ligger i östra delen av södra Hjälmaren. Tåkenön har historiskt präglats av fäboddrift och utgör det kanske bästa exemplet i länet på denna brukningstradition. Under 1900-talet övergavs fäboddriften och betet har efter det varit frånvarande under vissa perioder. En stor del av ön domineras av ädellövskogar med en stor variation av arter. De dominerande trädslagen utgörs av ek, lind, ask och alm men även klibbal, vårt- och glasbjörk samt rönn förekommer rikligt. Buskskiktet är i vissa områden väl utvecklat med ask, hägg och rönn men även hagtorn och vildapel förekommer. I den sydöstra delen finns kring en mindre bebyggelsekärna ett öppet, småskaligt odlingslandskap med ännu hävdade öppna gräsmarker och hagar.
Ädellövsdominerade trädklädda betesmarker är en nationellt prioriterad livsmiljö och restaurering av områden med naturtypen är av stor regional betydelse. Den nordliga ädellövskogen på Tåkenenön är rik på lövträd och här förekommer flera hotade arter, speciellt arter som är beroende av traditionell skötsel. På grund av minskad betesdrift har delar av ön blivit igenväxt och är i behov av restaureringsåtgärder. Röjning av igenväxningsvegetationen kommer därmed genomföras i den nordliga ädellövskogen.
Slåtterängar i låglandet är också en starkt hotad naturtyp och prioriteras både nationellt och regionalt. Restaurering av ängen Burängen kommer att tillföra ett betydande mervärde till Tåkenöns långsiktiga bevarande. Ängen har blivit kraftigt igenväxt sedan den traditionella slåttern upphörde. Det är nödvändigt att bygga staket och inhägnader för djuren för att kunna underhålla betesmarken och slåttern på ön – vilket kommer genomföras i projektet. Eftersom betesdjuren måste transporteras fram och tillbaka till ön i början och i slutet av betessäsongen är det nödvändigt att anlägga en kaj vid ön så att transporter, både för människor och djur, kan genomföras säkert – vilket även det kommer att genomföras i projektet.
