Store Harrie mosse är en våtmarksrest i ett annars brukat landskap. Än idag nyttjas delar av våtmarken som slåttermark, men huvuddelen betas. Även om Stora Harrie mosse mestadels består av ängsmark finns även ett rikkärr i området, vilket är en naturtyp som är mycket sällsynt i Skåne numera. Området har en rik flora och fauna med flera sällsynta arter som rikkärrspecialisterna kalkkärrsgrynssnäcka Vertigo geyeri (NT) och smalgrynssnäcka Vertigo angustior.
I slutet av 1800-talet var denna plats en del av ett stort våtmarksområde. Liksom de flesta av dessa områden i södra Sverige dikades den till stor del ur och förvandlades till åkermark. De återstående små våtmarksområdena i södra Sverige användes fram till 1950 för torvbrytning där torvet användes till bland annat strö i stall och som bränsle till kaminer. När det översta lagret togs bort exponerades den alkaliska, våta leran under torven, vilket var ett utmärkt substrat för många av de sällsynta arter som finns i rikkärret idag såsom svarttåg Juncus anceps (CR), axag Schoenus ferrugineus och olika orkidéer. Stora Harrie mosse är en av få rester av rikkärr i södra Sverige och kärret ingår i det regionala åtgärdsprogrammet för rikkärr i Skåne.
I detta projekt syftar vi till att ta bort matjord från ett område i anslutning till rikkärret för att öka den totala arean av rikkärr i området.
